Blog Image

Rockplock

Spontana betraktelser

Ett forum för fria tankar kring rockens energier och bidrag till det existentiella kvaliteterna.

Allt det goda som pesten, Coronan, Covid 19, fört med sig

Rockfilosoferande Posted on %AM, September 07 2020 11:19:44

Inget ont som inte har något gott med sig, plägar man ju säga. Detta gäller givetvis också den pandemi vi drabbats av i ett halvår, vid det här laget. Givetvis har även denna pestsmitta en uppsida.

I följande text får ni ta del av Tectyls försök att identifiera dessa nackdelsfördelar.

  • Scenkostymen slits avsevärt mindre. Se bara på bilden hur föga urtvättad den pastellsvarta skjortan är.
  • Man slipper nöta hundratals mil i den bekväma turnébussen. D v s den patinerade Dodge Ram-bussen, som nästan är lika gammal som bandets basist.
  • Gitarrerna får vila. Se bara på bifogade bild hur utvilade detta urval av gitarrer ser ut.
  • Man behöver inte byta strängar så ofta.
  • Man slipper massa administration. Numera behöver man ju inte ständigt och jämt bokföra nya stora intäkter från genomförda spelningar.
  • Man slipper alla dessa sena nätter. Nätter då man spelat på diverse fjärran belägna orter. Nätter som slutat med att man stapplar in hemmavid då andra, vanliga människor (således inte rockstjärnor) brukar gå till sina arbeten.
  • Man slipper alla skabrösa förslag från den täcka delen av publiken. Och, givetvis allt som kan följa av att man tackar ja till dessa inviter. Gruppisar kan faktiskt vara ganska tröttande.
  • Handleden behöver inte slita sig fördärvad med ett evigt autografskrivande.
  • Man behöver inte heller hantera allt beröm som brukar hagla över en under och efter spelningarna. Skönt!
  • Slipper gör man ju också att behöva genomlida den kittlande spänningen inför spelningen. Den där fasen då man laddar upp och gör sig förberedd för att kliva upp på scenen – och ge allt.
  • Givetvis slipper man också den lite tröttsamma glädjen och euforin av att stå på scen, lira skjortan av sig och möta publikens oförställda glädje och engagemang.

Skönt!

Nja?!



Den tunga, tomma tystnadens tyranni

Rockfilosoferande Posted on %PM, July 16 2020 19:45:17

Dagarna blir veckor. Veckor blir månader. Och tidens framfart bryr sig föga om pandemier. Den har gått och gått sedan tidens begynnelse. Och någon början på tiden finns som bekant inte, och kan inte heller finnas. Dock började pestens tid, dess härjningar och konsekvenser, för snart fyra månader sedan. Förutom död och svårt lidande så tystnade och stannade så mycket av det som ger livet mening. Den levande, vibrerande, uttrycksfulla och i förhållande till den inspelade, tillrättalagda musiken så fullständigt överlägsna musiken tystnade. På sätt och vis dog den. Fast ändå inte.

För Tectyl, precis som för många andra band, orkestrar och körer, så sinade totalt flödet av den för livsmoset så värdefulla grädden. Repetitionerna har fått ställas, så även spelningarna. Och tystnaden brakade plötsligt in i en vardag där ljuden från samspelet varit en viktig del av livet. Musiken dog. Döden är tyst. Men musiken har flera liv. Musiken kan dö, en smula, men aldrig helt och fullt. Så länge det finns människor, finns det musik.

Saknaden av repetitionerna är smärtsam, även om vi vet att många lidit mer och betalat ett ojämförligt högre pris för pestens härjningar. Saknaden av spelningarna svider som ett vakuum.

Efter några veckor saknar man inte bara musiken i sig själv. Denna själavårdande våg av svängningar i luften. Efter ytterligare några veckor saknar man vännerna i bandet. De bröder man delat det musikaliska brödet med. Bandpolarna man gormat på, garvat med och tillsammans tagit sig vidare på musikens stege mot högre höjder med.

Efter ett par månader saknar man till och med basistens ideliga väderspänningar och Skuttungegitarristens försök att förvandla rockrepen till kyrkokörsrepetitioner, med fika, kaffebröd och småprat. Ja, till och med trummisens oupphörliga försök att hamra och slå ihjäl sina i grunden ganska oskyldiga Ludwigpukor.

Saknad är ett trist tillstånd att befinna sig i.

Må denna förbannade pest försvinna. Snart, nej nu!

Vill det sig väl så kan vi åter stå på Katalins stora scen 24 oktober. Ringrostiga men spelsugna. Sommarspelningen på Katalin fick ju ställas in. Även denna gång växlar vi på scenen med de hjältarna i 60:s Tribute. Vi står för den moderna musiken, d v s sjuttiotal, och Tributerna för sextiotalets pärlor i pop- och rockhalsbandet.

Som synes på bilden nedan var vår affisch på Katalin, hösten 2019, granne med Ola Magnell (må den store poeten och viskompositören vila i frid) och CajsaStina Åkerström.



Stjärna återfaller i sitt beroende.

Rockfilosoferande Posted on %PM, May 03 2020 21:34:28

Stor förstämning inom Tectylsfären. Stjärna återfaller i sitt beroende.

I dessa besynnerliga tider, då inget är sig riktigt likt, är nu rykten åter i svang.

Ryktena ger vid handen att det senaste tillskottet till den gyllene fyran, Tomas Bernström, åter har tagit ett återfall.

Vi vill därför direkt möta detta med denna förtydligande information:

Tomas, kom in i denna tuffa värld för bara sju år sedan. Direkt från ingenting, till rockvärldens hetaste, hänsynslösa och krävande epicentrum. Tectyl var väl införstådda med att det var ett riskfyllt projekt. Det vi stod inför var att ta in en inbiten trubadur och göra honom till en rockare. En oskuldsfull och oskyldig yngling från en av Uppsalas perifera kåkstäder. Visserligen inte en av de mest utsatta, men ändå, en av de där man aldrig vet hur grannskapet har danat karaktären.

Vi i Tectyls kärntrupp var dock helt på det klara med att Tomas präglats och i många stycken formats av trubadurskapet. Som en sådan såg vi honom för första gången, då han och en kollega, var pausunderhållning under en av Tectyls spelningar. Visst såg han lite valhänt ut. Lite blyg och försagd. Liten till växten, vilken ingen kan lägga honom till last (Inte många från Storvreta och Skuttunge sägs blir längre än så), och med i övrigt en oskyldig uppsyn. Sådana handikapp kunde vi leva med. Vi hade ju ändå klarat oss alldeles utmärkt hittills med en kortväxt hälsing på bas. Till basistens fördel talar att han med tiden kompenserat sin ringa längd genom att växa på bredden. Längden spelade alltså inte någon roll. Frånvaro av längd kan dessutom hanteras genom höga scener, platåskor samt, sist men inte minst, genom att i det längsta undvika att placera dessa musikantminiatyrer i närheten av den fullvuxne sologitarristen. Därmed kan man undvika den brutalt bjärta kontrasten mellan en stor artist och de som inte nått motsvarande höjd.

Det som gjorde oss mer oroliga var hans rötter i visornas värld. Alla vet vi ju hur detta visgift kan påverka hur man kommer att utvecklas. Har man plinkat Bengt Sändh, Finn Zetterholm, Evert Duva tillräckligt länge, så sätter det sig sina spår.

Således har vi sedan Tomas inträde arbetat hårt med att bryta beroendet av visor och försöka tvätta bort spåren av trubadur. Hittills har det gått över förväntan.

Sedan kom pandemin! Social isolering och distansering. Inställda turnéer, arenaspelningar och repetitioner. En livsfarlig situation för människor med beroendeproblematik. Man läser nästan varje dag om hur människor, som nu sitter i sin ensamhet och arbetar, faller för frestelserna.

Trots att Tomas är en uppburen rockstjärna är han ju ändå bara, i grund och botten, en människa. Vi försöker därför ha viss förståelse för det vi får höra.

Trovärdiga källor uppger att Tomas vid ett flertal tillfällen dragit sig undan till sitt garage med sin akustiska gitarr. Något senare hör man de omisskännliga ljuden som brukar sprida sig runt trubadurer. Det råder således inga tvivel om att han fallit tillbaka i sitt vismissbruk.

Det som gör oss om möjligt ännu mer oroliga är att samma källa låter meddela att han nu tar till ännu tyngre visor än förut. Det talas om att han, när han tror att ingen hör, tar till så tunga grejor som Turid, Bernt Staaf och Alf Hambe.

Styrelsen i Tectyl har därför skyndsamt tagit fram ett åtgärdspaket. Först ut av en rad åtgärder följer regelbundna hembesök. Vid dessa görs noggranna inspektioner i avsikt att undersöka om nya återfall skett. Vid det första besöket beslagtas dessutom strängarna på hans akustiska gitarrer. Vid tredje besöket påbörjas virvelterapin. I korthet innebär den att vår trumslagare Burvall genomför virvlar, med sina grövsta stockar, på Tomas bakhuvud. Virvlarna genomförs vid varje terapitillfälle i tre omgångar, á fem minuter. Syftet är givetvis att, genom detta upprepade fysiska trauma i närheten av lustcentrum, decimera impulserna från det samma. Därmed bör vi kunna bromsa vissuget redan vid dess källa.

Säg det onda som inte för något gott med sig. Trumterapeut Burvall håller sig nu i god form genom att virvelbehandla sin bandkollega och olycksbroder.



Sandaler och tubsockor skapar fred i världen.

Rockfilosoferande Posted on %PM, May 01 2020 20:54:02

Det är de små detaljerna som gör det.

Plötsligt kom den Lidnerska knäppen. Den gudomliga ingivelsen. Den förlösande insikten. Helt utan någon form av förvarning. Kombinationen av persedlar som skulle komma att förändra allt. Skapa en helt annan apparition. En fullständigt annorlunda uppenbarelse. En helt ny image, som Engländaren plägar uttrycka sig.

För betraktaren kan det framstå som nästan för enkelt. Men, så är det ofta med det geniala. Det genialt enkla, brukar man ju säga. Bland annat sägs detta ju ofta om riffet i Beethovens femma.

Jag kände direkt en oerhörd tillfredsställelse. Redan innan jag lät översätta min idé i praktiken. Det fanns inga tvivel. Detta var lösningen. Detta var frigörelsen från tjugofem år av utsatthet och skodonsrelaterat utanförskap. Nu var snart dags för mig att kliva in i värmen igen. Få full acceptans. Drösvis av respekt. Beundran och positiva tillmälen från Tectylkollegorna. Måhända är du nu dags för mig att bli en sådan där influerare. Det är i sådana fall på tiden.

När jag väl trädde på de väldigt rockiga tubsockorna med Stonesprägel, för att sedan ta på de hittills så bespottade sandalerna förstod jag hur rätt min initiala känsla var.

Med detta lär jag, säkert som amen – (eller säger man ahen numera?) – i kyrkan, sätta en trend inom rockvärlden. Ja, kanske långt mer än så. Kanske alla isolerade människor runt om i världen följer med på tåget. Ser klokskapen och förnuftet i detta. Vi får, efter tusentals år bråk och stridigheter, till slut något att ena oss omkring.

Tillsammans skapar vi sedan en värld i sandalsk harmoni. Enade kring våra luftiga och fotriktiga skodon, kombinerade med Rolling Stones-tubsockor, blir det då sedan äntligen fred på jorden. Är det inte ändå tid för det, gott folk? Allt blir lite mer rockigt och glatt. Och, Tectyl blir en symbol för fred, enighet och samförstånd. Och, Richards och Jagger får royaltisen.

P.S. Å andra sidan, slog det mig då tankarna for iväg, skulle en väg till fred kunna vara att hela världen idkar social och rumslig isolering. Då blir det ju också himla svårt att bedriva krig och andra tarvligheter. Men det är ju en annan historia. D.S.

P.P.S. Ett stort tack till min älskade dotter Ingrid, som hade den goda smaken att ge mig dessa Stones-sockor i födelsedagspresent. Hon bidrar därmed till världsfreden. Ingrid har befunnit sig i ”husarrest” i det hårt Coronadrabbade Barcelona sedan två månader. Vill sig allt väl får vi äntligen hem vår kära dotter om bara några dagar. D.D.S.



Vad är det egentligen för fel på sandaler?

Rockfilosoferande Posted on %PM, April 28 2020 15:24:34
Vad är det egentligen för fel på sandaler?
Kom på mig själv, sittandes på min hemarbetsplats, med att lägga upp fötterna på köksbordet. Det är ju något jag aldrig skulle drista mig till, när jag föregår med gott exempel, på kontoret. Noterade då att jag icke blott var utrustad med fräcka tubsockor utan även ett par snygga sandaler. Tanken flöt därefter iväg en smula. Jag måste erkänna att mitt absoluta fokus på handläggning och administration för en kort stund blev lidande.
Drog mig till minnes hur jag under stundom blivit bemött när jag burit just sandaler. Mina kollegor i Tectyl är allt annat än vänliga mot mig, när jag kommer till rep-lokalen i dylika fotbeklädnader. Jag skulle till och med vilja hävda att de blir både nesliga och tarvliga mot mig. De säger, utan minsta inlindning, förklenande saker om mig och om skodonen. När jag, sårad och välkränkt, senare funderar på varför de gör på detta viset finner jag inget enkelt och begripligt svar. Att det har att göra med sandalerna i sig kan jag sluta mig till. Dyker jag upp i myggjagare, kopojkstövlar eller gympapjuck så brukar de ju som regel vara ganska bussiga mot mig. Ja, till och med hänsynsfulla och överseende, ibland.
Tankarna vandrade sedan vidare. För min inre syn passerade då ett axplock av filmsnuttar. I dessa framträdde kollegor i rockbranschen på scen. Jag lade då märke till ingen av följande kollegor bar sandaler; Kilmister, Rose, Richards, Jagger, Fogerty, Sting, Clapton, Springsteen, Mc Cartney, Hetfield eller Christer Sjögren.
Kunde mina bandkompisars aversioner mot just sandaler ha att göra med det? Frågan bet sig fast. I avvaktan på att jag kommer till insikt om detta kommer jag åka till repetitionerna i mina nya Foppa-tofflor istället.


Tufft i Coronatider

Rockfilosoferande Posted on %PM, April 28 2020 13:34:03

Hela Tectyls omfattande turnémaskineri har nu stått stilla i två månader. Roddare, ljudtekniker, Tectylbaletten, sminköser, massöser, hattmodister, koreografer, chaffisar, livvakter och skyddsombud har permitterats. Utmed de vägar där våra turneer skulle ha rullat fram sitter besvikna fans och gruppisar isolerade. Till och med Tectylakademien ligger lågt. Således fortgår inte arbetet med att nominera kandidater till Stora Tectylpriset 2020 som planerat. Vår ambition är dock att även detta år, precis som alla föregående år då detta anrika pris delats ut, hitta den värdigaste av värdiga. Vill makterna oss väl delas detta ut vid Tectyls spelning på Katalin 24 oktober.

Om pesten mojnar, vilket vi alla vill, så kör vi även en PUB-spelning på Katalin 24 juli. Förra årets vinnare av Stora Tectylpriset, Katalin Vargas, lär behöva lite gäster till sitt eminenta etablissemang. Kom, och stötta alla de entreprenörer som håller kulturen vid liv. Utan levande musik och annan kultur vore livet pest.

Till alla de som som vet att uppskatta god rock och alla som har den goda smaken att se kvaliteterna i Tectyl; må hälsan stå er bi.

Rock´n roll will never die. No f-ing virus can kill it.

Tectyl



Tillökning i Tectylfamiljen

Rockfilosoferande Posted on %AM, January 09 2020 11:03:19

Lyckan är stor, så här i början av ett helt nytt decennium, inom den kärniga Tectylfamiljen. En efterlängtad tilldragelse har välsignat orkestern. En synnerligen välskapt särling bland alla de lyror som frekventerat musikvärlden i allmänhet och rockbranschen i synnerhet, landade här om natten i stjärnbandets sköte. Längtan har varit stark och långvarig. Viss oro finns dock fortfarande angående hur bandmedlemmarna medelst lämpliga åtgärder skall kunna integrera denna extrema minoritet ibland alla de övriga befintliga gitarrerna som brukas inom familjen. Hur skall denna, i ett fåtal tillverkade gitarrmodell, kunna beblanda sig med och bli accepterad av de övriga mer mångtaliga? Vi talar här om en svenskformgiven gitarr som tillverkats i ett lätträknat fåtal exemplar. Övriga lyror tillhör månghövdade skaror. Världen är full av Fendergitarrer, Gibson dito, även så Hagström, Washburn, Suzuki med flera.

Framtiden får utvisa hur detta vanskliga integrationsprojekt kommer att lyckas.

I väntan på detta kan vi dock redan konstatera att tillskottet uppfyller alla tänkbara förväntningar. Med sina klassiska linjer och en arkitektur som står ingen mer namnkunnig gitarrmodell efter, pryder den sin plats på en av Sveriges största gitarristers nästan lika stora mage. Gitarristen i fråga mäter 195 centimeter i strumplästen och består av 100 kilo vältrimmade muskler och tonsäker hjärna.

Ljuden den kan framställa, rätt hanterad med kärlek och väl utvecklad spelteknik, lämnar föga i övrigt att önska och öppnar nya dörrar för en fortsatt musikalisk utveckling.

Dessutom äger den egenskaper och färdigheter få andra gitarrer kan stoltsera med. Endast genom att lyfta på potentiometerna kan man växla mellan dubbel- och enkel spole på mikrofonerna. Med andra ord, från humbucker till single coil, som man med en mer engelskbaserad terminologi hade uttryckt det. Mycket praktiskt! Från en Les Paul till en Telcaster på ett tjillevipp, för att beskriva det något hårddraget.

Hur kom då detta att ske?

Vid sistlidna spelning på Katalin visade den namnkunnige gitarristen i det andra bandet, 60s tribute, Roland Morell stolt upp en formskön gitarr. Han strödde beröm över den stiliga skapelsen och nämnde att det numera oftast var den han spelade på. Det var en Malmberg, Tatoo, och på den vägen var det.

Gitarrens påbrå då, frågar sig vän av ordning?

Ursprunget till denna särling tillverkades av Göran Malmberg (där av namnet på gitarren; Malmberg) i slutet av sextiotalet. Malmberg, som var möbelsnickare i grunden, gjorde en handfull specialtillverkade gitarrer till bland annat Roffe Wikström och Kenny Håkansson.

Den mest legendomspunna gitarr Malmberg formgivit och tillverkat är nog ändå den stärnformade gitarr som Björn Ulvaeus spelade på när de vann eurovisionsschlagerfinalen i Brighton, 1974.

Björn Clern, själv en driven bluesgitarrist och innehavare av den legendariska gitarraffären Tip Top på Söder i Stockholm, är numera i högsta grad involverad. Han ser till att varje exemplar i den begränsade tillverkningen, som byggs av duktiga hantverkare i Sydkorea, görs helt i enlighet med ritningarna och med rätt kvalitet och väl valda träslag.

Varje gitarr signeras för hand, på baksidan, av Göran Malmberg. Med varje gitarr följer ett certifikat som försäkrar dess äkthet och, som synes på bilden, ett riktigt praktiskt och snyggt fodral – med logotypen väl synlig.

Förutom stor glädje inom orkestern hävdar vissa att antydningar till avundsjuka kan skönjas. En diagnos som i övrigt aldrig har förekommit inom orkestern. Andregitarristen blänger, enligt samma källor, trånande på nykomlingen och tycks inte längre vara fullt lika nöjd och belåten med sin Gibson Les Paul, Honey burst.

Måhända får vi inom en inte alltför avlägsen framtid se ännu en Malmberg hängandes på ytterligare en sexpacksmage i bandet.

Den som lever får se.



Mottagaren av 2019 års Stora Tectylpris kommer att närvara 19:e oktober på Katalin

Rockfilosoferande Posted on %PM, November 03 2019 18:39:08

Nu har Tectylakademiens fullständige sekreterare lyckats få kontakt med årets pristagare.

Som vanlig möttes han av oförställd glädje, överraskning, yster dans, skratt, gråt och kramar – om vartannat. Reaktioner sekreteraren är tämligen van vid efter att ha haft det behagliga ansvaret för att vart år, sedan priset instiftades, kontakta och meddela aktuell pristagare.

Hen visade, förutom en klädsam tacksamhet, att detta givetvis kommer att innebära en gedigen milstolpe i hens karriär och att hen stuvar om i sin fullmatade kalender för att kunna vara på plats och ta emot hedersbetygelsen.

Det stora Tectylpriset, som av många inom kultursfären numera betraktas som ett sunt, hållbart och hederligt alternativ till Polarpriset (d v s priset till årets bästa polare) tillika en syntes av Nobels fredspris och litteraturpris, delas ju som bekant ut till den som bäst uppfyller följande kriterium:
“För Uppsalas musikkulturliv gagneliga gärningar under det gångna året”

Trots illvilliga rykten och menligt skvaller kan vi nu konstatera att ledamöterna i Tectylakademien, till skillnad från vissa andra akademier – ingen nämnd ingen glömd, lyckats hålla pristagarnamnet hemligt. Det råder således inget tvivel om att dessa hedervärda ledamöter är helt kontinenta, oomkullrunkeligt lojala, sprängfyllda av integritet och marinerade i en sund tystnadskultur.

Många är de som köpt biljetter till den nittonde oktober bara för att få uppleva offentliggörandet av, och prisutdelningen till, årets, mottagare av Stora Tectylpriset.

Inget ont i det. Flertalet har dock förstått att det dessutom kommer att bjudas på drygt tre timmars högkvalitativ ”pausmusik” bestående av pop- och rockörhängen från sextio- och sjuttiotalet. Dessa framförs dessutom av de famösa och vid det här laget legendariska herrorkestrarna 60s Tribute och Tectyl.

Vad mer behövs för en kväll som etsar sig fast i minnet som en mursten i den vägg av ljusa minnen mot var sorg som tränger sig in.

Vi ses den nittonde, på Katalin!

Å Tectylakademiens vägnar

Den fullständige sekreteraren



Next »