Några av stjärnorna i 60s Tribute och Tectyl försnackade 4 maj inför spelningen stundande lördag. Som synes på bilden var stämningen god och allt var bäddat för ytterligare en framgångsrik gemensam konsert.
Från vänster Anders Grotherus, Johan Smith, Rolle Morell (60s Tribute) och Sten Skiöld (Tectyl).
Gick idag, på min väg till kontoret, förbi anslagstavlan vid järnvägsövergången på Sankt Persgatan.I vad som skulle kunna kallas för ett cellulosabaserat kulturlager stack något bekant fram.Mitt ibland lager efter lager av gamla affischer och lappar som häftats eller limmats på anslagstavlan sitter resterna av Tectyls och 60s Tributes affisch inför spelningen på Katalin den 19:e oktober 2019.
En konsert som drog fullt hus. Detta bara några månader innan den stora pesten drabbade Sverige och övriga världen. En pandemi som fick till följd att musiken tystnade på Katalin och andra scener.
Nu vankas bättre tider, hoppas och tror vi i Tectyl och 60s Tribute.Den sjunde maj är det dags igen. Dags igen för rock- och poppärlor från sextiotalet (60s Tribute) och sjuttiotalet (Tectyl).
Dags igen för ett knökfullt Katalin, hoppas och tror vi.
Stjärnorna i de två namnkunniga banden är då visserligen nästan tre år äldre än senast det begav sig. Riktiga rockare åldras ju dock som bekant med behag och blir tack och lov bara vackert patinerade med åren.Detta för att, vad det lider, värdigt tyna bort i dimman från en rökmaskin på evighetens scen med sina instrument i högsta hugg. Tryggt burna mot Valhallahallen på vingar av odödlig musik.
Men innan dess hinner vi med fullt hus på Katalin 7 maj och ett otal andra gig.
Tectyl är på banan igen. Ja, alltså inte på de där oftast gula och böjda bären som man skalar först och äter sen och på vars skal man kan halka – om man så önskar.
Nej här åsyftas rockbanan. I fredags lyckliggjordes Enköping, närmare bestämt Fagerudd. Behändigt för roddarna med närheten. Inga långa resor med turnélastbilarna och bussarna krävs. Vips så är man framme, liksom. Nåväl, trots ett långt och ofrivilligt uppehåll på turnerandet så kunde publiken konstatera att det inte växer någon rost på de bildsköna gossarna i bandet.
Det där med att rosten aldrig sover, som kollegan Neil Young brukar säga, stämmer inte på Tectylerna. Nej, i fredags levererades skinande metallrock, blandat med lättare material, i vad som kom att bli ett av publiken mycket uppskattat rockplock.
The boys are back in horseradishtown, med andra ord
Nu skiljs rockagnarna från
vetet. Eller var det från vettet?
Det
är när allt känns mörkt, dystert och hopplöst som agnarna skiljs från vetet.
Det är då de som lever får se. Då som de som försmäktat denna pest, och kommit
ut på andra sidan, blir varse. Varse vilka som övervintrat i dödsskuggans dal.
Vilka som träder fram, helbrägdagjorda, när eländet är över. Vilka som gör
entré på andra sidan. På den scen som stått och gapat tom under dryga året.
Den
scen som suktar efter passionerade musikanter.
Musikanter
som suktat efter sin publik. Längtat efter genuint levande musik. Trängtat
efter den känsla som bara samspel i det verkliga livet skapar. Glädjen av att
spela inför en riktig, levande, pulserande, svettig och hängiven publik.
Tectyl
är ett av de band som kommer ut på andra sidan. Starkare än någonsin. Hungriga
som vargar. Spelsugna och fulla av nya idéer. Lika unga och oförstörda som vi
var innan pesten slog sina klor i världen. Denna pandemiska förbannelse som
inte ens rocken kunde hejda.
Vår
kärlek till musiken bryts inte ned av någon liten osynlig virus. Vi duckar,
håller ut, håller oss isolerade och avvaktar. Vi gör oss under tiden redo, övar
och håller oss i form, för att åter kliva fram.
Den
dagen kommer. Den dagen kommer snart. Vilken dag som helst.
Då
ska ni få höra på ett års uppdämd rockenergi. Ett drygt
års samlad lust som släpps fri.
Det kommer att bli något av ett ”kosläpp” fast för ”rocktjurar.
Febril
aktivitet pågår i skrivande stund i Tectyls syatelje och kostymavdelningen.
En ny scenkostym
är under skapande. En ny spektakulär och spektakulört ensemble, i sedvanligt
svarta nyanser. Denna måste vara klar och utprovad i tid innan 2021 års alla inställda
turnéer och konserter rullar igång. Bråda tider med andra ord.
Som synes på
bifogade bild, med inhyrda ”Tectyl look alikes” som får fungera som mannekänger,
är temat ”underbart”. Att missunna publiken åsynen av de vackra spiror som
stjärnorna är begåvade med vore en missgärning. Med blottade ben och vador kan
vi dessutom förlänga permitteringen av Tectylbaletten.
Under hjärnstormningen
haglade mer eller mindre goda idéer från kreatörerna. Skuttyngligen och tillika
gitarristen föreslog en Speedobadbyxa i gladsvart, vilket snabbt förkastades.
Hälsingebasisten
lade fram förslaget med en enkel string-kalsong med Hudiksvallsskärning. Något
han själv ofta bär under sina gabardinbyxor. Inte heller detta föll övriga på
läppen, eller någon annan kroppsdel heller.
Trummisen,
annars känd för sin stilsäkra klädsmak och taktkänsla, föreslog frankt att bandet
skulle vara helt ”underbara”. Även detta förslag slaktades av övriga då det
bara skulle skapa omfattande och onödig penisavund hos åskådarna. Visserligen
skulle väl stränginstrumentalisterna i bandet kunna skyla sig med sina gitarrplankor.
Men vad skulle trummisen göra? Han har ju bara en liten baskagge, några ynkliga
pukor och en virveltrumma att skyla sig med. Det räcker inte långt.
Och, skulle
han ta till en eller flera av sina till antal och omfång rikliga cymbaler* så
står han ju ändå likafullt i bara mässingen.
Som vanligt
fick sologitarristen kliva in och skapa lugn, struktur och ordning. Efter en
oemotståndlig och mycket övertygande föredragning var alla rörande överens om
hans förslag. En slitstark Y-frontskalsong i frotté vore förstås den allra
bästa underredsbeklädnaden. Materialet i sig, grov frotté, tål dessutom den
omilda behandling oförvägna gruppisar kan åsamka plagget.
Näst sist
men inte minst, ett tråkigt besked; Stora Tectylgalan, som skulle ha avhållits
i Kompisvallenhallen (Eng: Friends arena) ställs nu in. Tectylstjärnorna, och
tillika arrangörerna, bedömer att det kan bli lite väl ödsligt med endast 8
personer i en hall som rymmer 65 000.
Dessutom påverkas
den ekonomiska kalkylen för evenemanget menligt då deltagarantalet måste reduceras
med 64 992 personer.
Sist men
absolut inte minst: Tectyl ser, trots allt pestrelaterat elände, framtiden an
med tillförsikt.
Vi
fortsätter att vila oss i form. I och med att vi om bara om ett par månader har
vilat oss i form i ett helt år lär vi vara bättre än någonsin när vi väl kliver
in rep-lokalen och upp på arenascenerna igen. Och, som vi ibland brukar säga,
ett riktigt rockband repar inte, de giggar.
Således önskar
vi alla fans, andra musikkännare och stjärnkollegor i rockbranschen en jättegod
och isolerad jul samt ett pandemifritt 2021. Ett år då vi tar igen alla gig som
ställdes in detta förbannade år.
*Cymbaler
plägar ofta vara svarvade i kopparlegeringen mässing.
Som en del i utmärkelsen Det Stora Tectylpriset ingår, bland mycket annat, av gammal tradition en flaska Jack Daniels. För er som inte är väl förtrogna med rockbranschen, dess vanor och kultur kan nämnas att Jack Daniels är för oss vad sportdryck är för en Curlingatlet eller vad blåbärssoppan är för en Vasaloppsåkare. Helt enkelt rockstjärnors dryck för att hålla en god vätske- och annan balans på långa, heta och dammiga turnéer.Årets Stora Tectylpris tillföll som bekant Jacke Sjödin. Ett val som många tillskyndade och tyckte var mycket väl igenomtänkt. Pressmeddelandet om denna tilldragelse på Facebook har hittills beskådats av nästan 5 300 personer och alla drygt femtio kommentarer, med ett enda undantag, har varit mycket positiva. För att travestera en vanlig kommentar i samband med mellon skulle man kunna säga att ”rätt låt vann”.I och med att Tectyl är en storkund hos Jack Daniels Destillery i Lynchburg, Tennesse, var det inga större problem att få dem att göra en specialversion av den legendariska flaskan. Detta för att bättre anpassa den till årets Stora Tectylprispristagare.Den observante kommer notera anpassningen på bifogade bild!
Vi dagens excercis mol allena i vardagsrummet, i brist både på spelningar och repetitioner, stängde Tectyls sologitarrutövare av YouTuben. Inget bakgrundskomp, inga störande moment. Bara några ganska udda ackord att vila sig emot. Sen ut på den hala linan som brukar kallas improvisation. Inte en tillstymmelse till rock.
Vad är det som händer? Förra gången, om jag minns rätt, var det bossanova.
Det här låter ju som blandning mellan fado och jazz. Vart är världen på väg? Vad är det som händer? Skall detta sluta med att de famösa rocklegenderna i Tectyl går skilda vägar? Kommer den väderspände basisten från Hudiksvall återgå til proggen? Kommer den ikoniska trummisen återvända till storbandsorkestermusik? Kommer den oförskämd unga, för länge sedan, Skuttingegitarristen för evigt återfalla i ohejdat trubadurmissbruk? Frågorna tenderar att hopa sig och svaren lyser ännu starkt med sin frånvaro.
Kanske är det bara framtiden som sitter inne med svaret, och den har ju inte kommit ännu. Den som lever får se. Och, dystert nog, i denna pestens tid är det ju inget att ta för givet att man får uppleva framtiden.Hur som. Hade saker och ting varit som det borde så hade Tectyls bildsköna rockhjältar suttit i logen på Katalin i skrivande stund, just denna kväll. Suttit där och laddat tillsammans med de virila seniorerna i 60s Tribute.Laddat för att leverera habil rock till ett fullsatt Katalin. 470-480 vackra musikkännare som med sin entusiam åter skulle ha burit oss upp mot den sjunde musikhimlen.
Trodde inte jag skulle säga det, men det var tamejfan bättre förr.
Slutligen, det var tur att inte den taktfulle Burvall var med vid denna spontana improvisationsinspelning. Han hade haft tydliga och fräna synpunkter på det svajiga tempot.Kameramannen meddelar dessutom att kameravinkeln medvetet hållits sådan att betraktaren i möjligaste mån slipper ta del av artistens uteliggarliknande apparition.
Inget ont som inte har något gott med sig, plägar man ju
säga. Detta gäller givetvis också den pandemi vi drabbats av i ett halvår, vid
det här laget. Givetvis har även denna pestsmitta en uppsida.
I följande text får ni ta del av Tectyls försök att identifiera dessa nackdelsfördelar.
Scenkostymen slits avsevärt mindre. Se bara på
bilden hur föga urtvättad den pastellsvarta skjortan är.
Man slipper nöta hundratals mil i den bekväma
turnébussen. D v s den patinerade Dodge Ram-bussen, som nästan är lika gammal
som bandets basist.
Gitarrerna får vila. Se bara på bifogade bild
hur utvilade detta urval av gitarrer ser ut.
Man behöver inte byta strängar så ofta.
Man slipper massa administration. Numera behöver
man ju inte ständigt och jämt bokföra nya stora intäkter från genomförda
spelningar.
Man slipper alla dessa sena nätter. Nätter då
man spelat på diverse fjärran belägna orter. Nätter som slutat med att man
stapplar in hemmavid då andra, vanliga människor (således inte rockstjärnor)
brukar gå till sina arbeten.
Man slipper alla skabrösa förslag från den täcka
delen av publiken. Och, givetvis allt som kan följa av att man tackar ja till
dessa inviter. Gruppisar kan faktiskt vara ganska tröttande.
Handleden behöver inte slita sig fördärvad med ett
evigt autografskrivande.
Man behöver inte heller hantera allt beröm som
brukar hagla över en under och efter spelningarna. Skönt!
Slipper gör man ju också att behöva genomlida
den kittlande spänningen inför spelningen. Den där fasen då man laddar upp och
gör sig förberedd för att kliva upp på scenen – och ge allt.
Givetvis slipper man också den lite tröttsamma
glädjen och euforin av att stå på scen, lira skjortan av sig och möta publikens
oförställda glädje och engagemang.
Warning: Attempt to read property "first_name" on bool in /customers/a/8/0/tectylrock.se/httpd.www/blogg/wp-content/themes/onecom-ilotheme/inc/core_functions.php on line 86
Warning: Attempt to read property "last_name" on bool in /customers/a/8/0/tectylrock.se/httpd.www/blogg/wp-content/themes/onecom-ilotheme/inc/core_functions.php on line 86
Warning: Attempt to read property "display_name" on bool in /customers/a/8/0/tectylrock.se/httpd.www/blogg/wp-content/themes/onecom-ilotheme/inc/core_functions.php on line 89