Blog Image

Rockplock

Spontana betraktelser

Ett forum för fria tankar kring rockens energier och bidrag till det existentiella kvaliteterna.

Gott nytt år med ny underbar scenkostym!

Uncategorised Posted on %PM, December 20 2020 20:48:18

Febril aktivitet pågår i skrivande stund i Tectyls syatelje och kostymavdelningen.

En ny scenkostym är under skapande. En ny spektakulär och spektakulört ensemble, i sedvanligt svarta nyanser. Denna måste vara klar och utprovad i tid innan 2021 års alla inställda turnéer och konserter rullar igång. Bråda tider med andra ord.

Som synes på bifogade bild, med inhyrda ”Tectyl look alikes” som får fungera som mannekänger, är temat ”underbart”. Att missunna publiken åsynen av de vackra spiror som stjärnorna är begåvade med vore en missgärning. Med blottade ben och vador kan vi dessutom förlänga permitteringen av Tectylbaletten.

Under hjärnstormningen haglade mer eller mindre goda idéer från kreatörerna. Skuttyngligen och tillika gitarristen föreslog en Speedobadbyxa i gladsvart, vilket snabbt förkastades.

Hälsingebasisten lade fram förslaget med en enkel string-kalsong med Hudiksvallsskärning. Något han själv ofta bär under sina gabardinbyxor. Inte heller detta föll övriga på läppen, eller någon annan kroppsdel heller.

Trummisen, annars känd för sin stilsäkra klädsmak och taktkänsla, föreslog frankt att bandet skulle vara helt ”underbara”. Även detta förslag slaktades av övriga då det bara skulle skapa omfattande och onödig penisavund hos åskådarna. Visserligen skulle väl stränginstrumentalisterna i bandet kunna skyla sig med sina gitarrplankor. Men vad skulle trummisen göra? Han har ju bara en liten baskagge, några ynkliga pukor och en virveltrumma att skyla sig med. Det räcker inte långt.

Och, skulle han ta till en eller flera av sina till antal och omfång rikliga cymbaler* så står han ju ändå likafullt i bara mässingen.

Som vanligt fick sologitarristen kliva in och skapa lugn, struktur och ordning. Efter en oemotståndlig och mycket övertygande föredragning var alla rörande överens om hans förslag. En slitstark Y-frontskalsong i frotté vore förstås den allra bästa underredsbeklädnaden. Materialet i sig, grov frotté, tål dessutom den omilda behandling oförvägna gruppisar kan åsamka plagget.

Näst sist men inte minst, ett tråkigt besked; Stora Tectylgalan, som skulle ha avhållits i Kompisvallenhallen (Eng: Friends arena) ställs nu in. Tectylstjärnorna, och tillika arrangörerna, bedömer att det kan bli lite väl ödsligt med endast 8 personer i en hall som rymmer 65 000.

Dessutom påverkas den ekonomiska kalkylen för evenemanget menligt då deltagarantalet måste reduceras med 64 992 personer.

Sist men absolut inte minst: Tectyl ser, trots allt pestrelaterat elände, framtiden an med tillförsikt.

Vi fortsätter att vila oss i form. I och med att vi om bara om ett par månader har vilat oss i form i ett helt år lär vi vara bättre än någonsin när vi väl kliver in rep-lokalen och upp på arenascenerna igen. Och, som vi ibland brukar säga, ett riktigt rockband repar inte, de giggar.

Således önskar vi alla fans, andra musikkännare och stjärnkollegor i rockbranschen en jättegod och isolerad jul samt ett pandemifritt 2021. Ett år då vi tar igen alla gig som ställdes in detta förbannade år.

*Cymbaler plägar ofta vara svarvade i kopparlegeringen mässing.



Det är de små detaljerna som gör Det Stora Tectylpriset

Rockfilosoferande Posted on %PM, November 29 2020 18:17:39

Som en del i utmärkelsen Det Stora Tectylpriset ingår, bland mycket annat, av gammal tradition en flaska Jack Daniels. För er som inte är väl förtrogna med rockbranschen, dess vanor och kultur kan nämnas att Jack Daniels är för oss vad sportdryck är för en Curlingatlet eller vad blåbärssoppan är för en Vasaloppsåkare. Helt enkelt rockstjärnors dryck för att hålla en god vätske- och annan balans på långa, heta och dammiga turnéer.Årets Stora Tectylpris tillföll som bekant Jacke Sjödin. Ett val som många tillskyndade och tyckte var mycket väl igenomtänkt. Pressmeddelandet om denna tilldragelse på Facebook har hittills beskådats av nästan 5 300 personer och alla drygt femtio kommentarer, med ett enda undantag, har varit mycket positiva. För att travestera en vanlig kommentar i samband med mellon skulle man kunna säga att ”rätt låt vann”.I och med att Tectyl är en storkund hos Jack Daniels Destillery i Lynchburg, Tennesse, var det inga större problem att få dem att göra en specialversion av den legendariska flaskan. Detta för att bättre anpassa den till årets Stora Tectylprispristagare.Den observante kommer notera anpassningen på bifogade bild!



Snart är väl Tectyl helt vilse i rockpannkakan

Uncategorised Posted on %PM, November 11 2020 21:46:03

Vi dagens excercis mol allena i vardagsrummet, i brist både på spelningar och repetitioner, stängde Tectyls sologitarrutövare av YouTuben. Inget bakgrundskomp, inga störande moment. Bara några ganska udda ackord att vila sig emot. Sen ut på den hala linan som brukar kallas improvisation. Inte en tillstymmelse till rock.

Vad är det som händer? Förra gången, om jag minns rätt, var det bossanova.

Det här låter ju som blandning mellan fado och jazz. Vart är världen på väg? Vad är det som händer? Skall detta sluta med att de famösa rocklegenderna i Tectyl går skilda vägar? Kommer den väderspände basisten från Hudiksvall återgå til proggen? Kommer den ikoniska trummisen återvända till storbandsorkestermusik? Kommer den oförskämd unga, för länge sedan, Skuttingegitarristen för evigt återfalla i ohejdat trubadurmissbruk? Frågorna tenderar att hopa sig och svaren lyser ännu starkt med sin frånvaro.

Kanske är det bara framtiden som sitter inne med svaret, och den har ju inte kommit ännu. Den som lever får se. Och, dystert nog, i denna pestens tid är det ju inget att ta för givet att man får uppleva framtiden.Hur som. Hade saker och ting varit som det borde så hade Tectyls bildsköna rockhjältar suttit i logen på Katalin i skrivande stund, just denna kväll. Suttit där och laddat tillsammans med de virila seniorerna i 60s Tribute.Laddat för att leverera habil rock till ett fullsatt Katalin. 470-480 vackra musikkännare som med sin entusiam åter skulle ha burit oss upp mot den sjunde musikhimlen.

Trodde inte jag skulle säga det, men det var tamejfan bättre förr.

Slutligen, det var tur att inte den taktfulle Burvall var med vid denna spontana improvisationsinspelning. Han hade haft tydliga och fräna synpunkter på det svajiga tempot.Kameramannen meddelar dessutom att kameravinkeln medvetet hållits sådan att betraktaren i möjligaste mån slipper ta del av artistens uteliggarliknande apparition.



Allt det goda som pesten, Coronan, Covid 19, fört med sig

Rockfilosoferande Posted on %AM, September 07 2020 11:19:44

Inget ont som inte har något gott med sig, plägar man ju säga. Detta gäller givetvis också den pandemi vi drabbats av i ett halvår, vid det här laget. Givetvis har även denna pestsmitta en uppsida.

I följande text får ni ta del av Tectyls försök att identifiera dessa nackdelsfördelar.

  • Scenkostymen slits avsevärt mindre. Se bara på bilden hur föga urtvättad den pastellsvarta skjortan är.
  • Man slipper nöta hundratals mil i den bekväma turnébussen. D v s den patinerade Dodge Ram-bussen, som nästan är lika gammal som bandets basist.
  • Gitarrerna får vila. Se bara på bifogade bild hur utvilade detta urval av gitarrer ser ut.
  • Man behöver inte byta strängar så ofta.
  • Man slipper massa administration. Numera behöver man ju inte ständigt och jämt bokföra nya stora intäkter från genomförda spelningar.
  • Man slipper alla dessa sena nätter. Nätter då man spelat på diverse fjärran belägna orter. Nätter som slutat med att man stapplar in hemmavid då andra, vanliga människor (således inte rockstjärnor) brukar gå till sina arbeten.
  • Man slipper alla skabrösa förslag från den täcka delen av publiken. Och, givetvis allt som kan följa av att man tackar ja till dessa inviter. Gruppisar kan faktiskt vara ganska tröttande.
  • Handleden behöver inte slita sig fördärvad med ett evigt autografskrivande.
  • Man behöver inte heller hantera allt beröm som brukar hagla över en under och efter spelningarna. Skönt!
  • Slipper gör man ju också att behöva genomlida den kittlande spänningen inför spelningen. Den där fasen då man laddar upp och gör sig förberedd för att kliva upp på scenen – och ge allt.
  • Givetvis slipper man också den lite tröttsamma glädjen och euforin av att stå på scen, lira skjortan av sig och möta publikens oförställda glädje och engagemang.

Skönt!

Nja?!



Den tunga, tomma tystnadens tyranni

Rockfilosoferande Posted on %PM, July 16 2020 19:45:17

Dagarna blir veckor. Veckor blir månader. Och tidens framfart bryr sig föga om pandemier. Den har gått och gått sedan tidens begynnelse. Och någon början på tiden finns som bekant inte, och kan inte heller finnas. Dock började pestens tid, dess härjningar och konsekvenser, för snart fyra månader sedan. Förutom död och svårt lidande så tystnade och stannade så mycket av det som ger livet mening. Den levande, vibrerande, uttrycksfulla och i förhållande till den inspelade, tillrättalagda musiken så fullständigt överlägsna musiken tystnade. På sätt och vis dog den. Fast ändå inte.

För Tectyl, precis som för många andra band, orkestrar och körer, så sinade totalt flödet av den för livsmoset så värdefulla grädden. Repetitionerna har fått ställas, så även spelningarna. Och tystnaden brakade plötsligt in i en vardag där ljuden från samspelet varit en viktig del av livet. Musiken dog. Döden är tyst. Men musiken har flera liv. Musiken kan dö, en smula, men aldrig helt och fullt. Så länge det finns människor, finns det musik.

Saknaden av repetitionerna är smärtsam, även om vi vet att många lidit mer och betalat ett ojämförligt högre pris för pestens härjningar. Saknaden av spelningarna svider som ett vakuum.

Efter några veckor saknar man inte bara musiken i sig själv. Denna själavårdande våg av svängningar i luften. Efter ytterligare några veckor saknar man vännerna i bandet. De bröder man delat det musikaliska brödet med. Bandpolarna man gormat på, garvat med och tillsammans tagit sig vidare på musikens stege mot högre höjder med.

Efter ett par månader saknar man till och med basistens ideliga väderspänningar och Skuttungegitarristens försök att förvandla rockrepen till kyrkokörsrepetitioner, med fika, kaffebröd och småprat. Ja, till och med trummisens oupphörliga försök att hamra och slå ihjäl sina i grunden ganska oskyldiga Ludwigpukor.

Saknad är ett trist tillstånd att befinna sig i.

Må denna förbannade pest försvinna. Snart, nej nu!

Vill det sig väl så kan vi åter stå på Katalins stora scen 24 oktober. Ringrostiga men spelsugna. Sommarspelningen på Katalin fick ju ställas in. Även denna gång växlar vi på scenen med de hjältarna i 60:s Tribute. Vi står för den moderna musiken, d v s sjuttiotal, och Tributerna för sextiotalets pärlor i pop- och rockhalsbandet.

Som synes på bilden nedan var vår affisch på Katalin, hösten 2019, granne med Ola Magnell (må den store poeten och viskompositören vila i frid) och CajsaStina Åkerström.



Stjärna återfaller i sitt beroende.

Rockfilosoferande Posted on %PM, May 03 2020 21:34:28

Stor förstämning inom Tectylsfären. Stjärna återfaller i sitt beroende.

I dessa besynnerliga tider, då inget är sig riktigt likt, är nu rykten åter i svang.

Ryktena ger vid handen att det senaste tillskottet till den gyllene fyran, Tomas Bernström, åter har tagit ett återfall.

Vi vill därför direkt möta detta med denna förtydligande information:

Tomas, kom in i denna tuffa värld för bara sju år sedan. Direkt från ingenting, till rockvärldens hetaste, hänsynslösa och krävande epicentrum. Tectyl var väl införstådda med att det var ett riskfyllt projekt. Det vi stod inför var att ta in en inbiten trubadur och göra honom till en rockare. En oskuldsfull och oskyldig yngling från en av Uppsalas perifera kåkstäder. Visserligen inte en av de mest utsatta, men ändå, en av de där man aldrig vet hur grannskapet har danat karaktären.

Vi i Tectyls kärntrupp var dock helt på det klara med att Tomas präglats och i många stycken formats av trubadurskapet. Som en sådan såg vi honom för första gången, då han och en kollega, var pausunderhållning under en av Tectyls spelningar. Visst såg han lite valhänt ut. Lite blyg och försagd. Liten till växten, vilken ingen kan lägga honom till last (Inte många från Storvreta och Skuttunge sägs blir längre än så), och med i övrigt en oskyldig uppsyn. Sådana handikapp kunde vi leva med. Vi hade ju ändå klarat oss alldeles utmärkt hittills med en kortväxt hälsing på bas. Till basistens fördel talar att han med tiden kompenserat sin ringa längd genom att växa på bredden. Längden spelade alltså inte någon roll. Frånvaro av längd kan dessutom hanteras genom höga scener, platåskor samt, sist men inte minst, genom att i det längsta undvika att placera dessa musikantminiatyrer i närheten av den fullvuxne sologitarristen. Därmed kan man undvika den brutalt bjärta kontrasten mellan en stor artist och de som inte nått motsvarande höjd.

Det som gjorde oss mer oroliga var hans rötter i visornas värld. Alla vet vi ju hur detta visgift kan påverka hur man kommer att utvecklas. Har man plinkat Bengt Sändh, Finn Zetterholm, Evert Duva tillräckligt länge, så sätter det sig sina spår.

Således har vi sedan Tomas inträde arbetat hårt med att bryta beroendet av visor och försöka tvätta bort spåren av trubadur. Hittills har det gått över förväntan.

Sedan kom pandemin! Social isolering och distansering. Inställda turnéer, arenaspelningar och repetitioner. En livsfarlig situation för människor med beroendeproblematik. Man läser nästan varje dag om hur människor, som nu sitter i sin ensamhet och arbetar, faller för frestelserna.

Trots att Tomas är en uppburen rockstjärna är han ju ändå bara, i grund och botten, en människa. Vi försöker därför ha viss förståelse för det vi får höra.

Trovärdiga källor uppger att Tomas vid ett flertal tillfällen dragit sig undan till sitt garage med sin akustiska gitarr. Något senare hör man de omisskännliga ljuden som brukar sprida sig runt trubadurer. Det råder således inga tvivel om att han fallit tillbaka i sitt vismissbruk.

Det som gör oss om möjligt ännu mer oroliga är att samma källa låter meddela att han nu tar till ännu tyngre visor än förut. Det talas om att han, när han tror att ingen hör, tar till så tunga grejor som Turid, Bernt Staaf och Alf Hambe.

Styrelsen i Tectyl har därför skyndsamt tagit fram ett åtgärdspaket. Först ut av en rad åtgärder följer regelbundna hembesök. Vid dessa görs noggranna inspektioner i avsikt att undersöka om nya återfall skett. Vid det första besöket beslagtas dessutom strängarna på hans akustiska gitarrer. Vid tredje besöket påbörjas virvelterapin. I korthet innebär den att vår trumslagare Burvall genomför virvlar, med sina grövsta stockar, på Tomas bakhuvud. Virvlarna genomförs vid varje terapitillfälle i tre omgångar, á fem minuter. Syftet är givetvis att, genom detta upprepade fysiska trauma i närheten av lustcentrum, decimera impulserna från det samma. Därmed bör vi kunna bromsa vissuget redan vid dess källa.

Säg det onda som inte för något gott med sig. Trumterapeut Burvall håller sig nu i god form genom att virvelbehandla sin bandkollega och olycksbroder.



Sandaler och tubsockor skapar fred i världen.

Rockfilosoferande Posted on %PM, May 01 2020 20:54:02

Det är de små detaljerna som gör det.

Plötsligt kom den Lidnerska knäppen. Den gudomliga ingivelsen. Den förlösande insikten. Helt utan någon form av förvarning. Kombinationen av persedlar som skulle komma att förändra allt. Skapa en helt annan apparition. En fullständigt annorlunda uppenbarelse. En helt ny image, som Engländaren plägar uttrycka sig.

För betraktaren kan det framstå som nästan för enkelt. Men, så är det ofta med det geniala. Det genialt enkla, brukar man ju säga. Bland annat sägs detta ju ofta om riffet i Beethovens femma.

Jag kände direkt en oerhörd tillfredsställelse. Redan innan jag lät översätta min idé i praktiken. Det fanns inga tvivel. Detta var lösningen. Detta var frigörelsen från tjugofem år av utsatthet och skodonsrelaterat utanförskap. Nu var snart dags för mig att kliva in i värmen igen. Få full acceptans. Drösvis av respekt. Beundran och positiva tillmälen från Tectylkollegorna. Måhända är du nu dags för mig att bli en sådan där influerare. Det är i sådana fall på tiden.

När jag väl trädde på de väldigt rockiga tubsockorna med Stonesprägel, för att sedan ta på de hittills så bespottade sandalerna förstod jag hur rätt min initiala känsla var.

Med detta lär jag, säkert som amen – (eller säger man ahen numera?) – i kyrkan, sätta en trend inom rockvärlden. Ja, kanske långt mer än så. Kanske alla isolerade människor runt om i världen följer med på tåget. Ser klokskapen och förnuftet i detta. Vi får, efter tusentals år bråk och stridigheter, till slut något att ena oss omkring.

Tillsammans skapar vi sedan en värld i sandalsk harmoni. Enade kring våra luftiga och fotriktiga skodon, kombinerade med Rolling Stones-tubsockor, blir det då sedan äntligen fred på jorden. Är det inte ändå tid för det, gott folk? Allt blir lite mer rockigt och glatt. Och, Tectyl blir en symbol för fred, enighet och samförstånd. Och, Richards och Jagger får royaltisen.

P.S. Å andra sidan, slog det mig då tankarna for iväg, skulle en väg till fred kunna vara att hela världen idkar social och rumslig isolering. Då blir det ju också himla svårt att bedriva krig och andra tarvligheter. Men det är ju en annan historia. D.S.

P.P.S. Ett stort tack till min älskade dotter Ingrid, som hade den goda smaken att ge mig dessa Stones-sockor i födelsedagspresent. Hon bidrar därmed till världsfreden. Ingrid har befunnit sig i ”husarrest” i det hårt Coronadrabbade Barcelona sedan två månader. Vill sig allt väl får vi äntligen hem vår kära dotter om bara några dagar. D.D.S.



Vad är det egentligen för fel på sandaler?

Rockfilosoferande Posted on %PM, April 28 2020 15:24:34
Vad är det egentligen för fel på sandaler?
Kom på mig själv, sittandes på min hemarbetsplats, med att lägga upp fötterna på köksbordet. Det är ju något jag aldrig skulle drista mig till, när jag föregår med gott exempel, på kontoret. Noterade då att jag icke blott var utrustad med fräcka tubsockor utan även ett par snygga sandaler. Tanken flöt därefter iväg en smula. Jag måste erkänna att mitt absoluta fokus på handläggning och administration för en kort stund blev lidande.
Drog mig till minnes hur jag under stundom blivit bemött när jag burit just sandaler. Mina kollegor i Tectyl är allt annat än vänliga mot mig, när jag kommer till rep-lokalen i dylika fotbeklädnader. Jag skulle till och med vilja hävda att de blir både nesliga och tarvliga mot mig. De säger, utan minsta inlindning, förklenande saker om mig och om skodonen. När jag, sårad och välkränkt, senare funderar på varför de gör på detta viset finner jag inget enkelt och begripligt svar. Att det har att göra med sandalerna i sig kan jag sluta mig till. Dyker jag upp i myggjagare, kopojkstövlar eller gympapjuck så brukar de ju som regel vara ganska bussiga mot mig. Ja, till och med hänsynsfulla och överseende, ibland.
Tankarna vandrade sedan vidare. För min inre syn passerade då ett axplock av filmsnuttar. I dessa framträdde kollegor i rockbranschen på scen. Jag lade då märke till ingen av följande kollegor bar sandaler; Kilmister, Rose, Richards, Jagger, Fogerty, Sting, Clapton, Springsteen, Mc Cartney, Hetfield eller Christer Sjögren.
Kunde mina bandkompisars aversioner mot just sandaler ha att göra med det? Frågan bet sig fast. I avvaktan på att jag kommer till insikt om detta kommer jag åka till repetitionerna i mina nya Foppa-tofflor istället.


Next »