Rockplock

Folkligt, festligt och fullsatt på Sankt Eriks torg igår. Och SMHI levererade konsertvänligt väder. Bifogat en filmsnutt med den gamla klassikern Honky Tonk Woman. Tack kära publik för ert engagemang.

https://fb.watch/no9W7HBPaP/

Erik Gunnarsson, som hoppat in som vikarie vid tre tillfällen det senaste året, kliver nu in och blir ordinarie takthållare i det legendariska bandet Tectyl. En synnerligen värdig ersättare till Hasse Burvall, som tackar för sig efter nitton års trogen tjänst i bandet.

De gamla rävarna i bandet ser fram emot att ha Erik som rytmisk ryggrad. Hans inhopp visade att han har mycket att tillföra. Med en gedigen bildning och erfarenhet av musik av olika slag kan han bidra till att utveckla Tectyls tonbild och Tectyls musikaliska kvalitet.

Kika gärna på hans meritförteckning ( https://www.tectylrock.se/tectylinfoErik ).

Han har sannerligen ett förflutet som talar för det vi hoppas på. Han har lirat med Cornelis W, Monica Zetterlund och Lill Babs, för att nämna några några namnkunniga.

Dessutom har vi konstaterat att Erik är en lättsam, intellektuellt rörlig, allmänbildad och social man. Något som talar för att även repetitionerna kommer att bli givande och trevliga.

Med Erik kan vi lyfta oss ett snäpp till. Rock på en ännu högre rockigare nivå.

Varmt välkommen Erik!

Många spelningar har det blivit genom åren. Det har dock känts lite tunt i vårt CV att vi inte lirat på det legendariska stället i Stockholms gamla stad, Engelen,
Nu har vi gjort något åt detta. 30 januari 2023 gjorde vi vår första spelning där.

Visst var det ett antal närmast sörjande med från Uppsala, men uppslutningen av andra var god att så var även stämningen när vi genomförde våra fyra pass. Ett präglades av ZZ Top, ett av Status Quo, ett av sextiotal och det sista av sjuttiotal.

Vår premiärspelning avlöpte väl och vi var nöjda. Gensvaret från det månghövdade publiken var genomgående postitivt.

Mycket talar för att vi lär återvända till Engelen.

Några av stjärnorna i 60s Tribute och Tectyl försnackade 4 maj inför spelningen stundande lördag. Som synes på bilden var stämningen god och allt var bäddat för ytterligare en framgångsrik gemensam konsert.

Från vänster Anders Grotherus, Johan Smith, Rolle Morell (60s Tribute) och Sten Skiöld (Tectyl).

Gick idag, på min väg till kontoret, förbi anslagstavlan vid järnvägsövergången på Sankt Persgatan.I vad som skulle kunna kallas för ett cellulosabaserat kulturlager stack något bekant fram.Mitt ibland lager efter lager av gamla affischer och lappar som häftats eller limmats på anslagstavlan sitter resterna av Tectyls och 60s Tributes affisch inför spelningen på Katalin den 19:e oktober 2019.

En konsert som drog fullt hus. Detta bara några månader innan den stora pesten drabbade Sverige och övriga världen. En pandemi som fick till följd att musiken tystnade på Katalin och andra scener.

Nu vankas bättre tider, hoppas och tror vi i Tectyl och 60s Tribute.Den sjunde maj är det dags igen. Dags igen för rock- och poppärlor från sextiotalet (60s Tribute) och sjuttiotalet (Tectyl).

Dags igen för ett knökfullt Katalin, hoppas och tror vi.

https://www.katalin.com/…/60s-tribute-tectyl-pop-och…/

Stjärnorna i de två namnkunniga banden är då visserligen nästan tre år äldre än senast det begav sig. Riktiga rockare åldras ju dock som bekant med behag och blir tack och lov bara vackert patinerade med åren.Detta för att, vad det lider, värdigt tyna bort i dimman från en rökmaskin på evighetens scen med sina instrument i högsta hugg. Tryggt burna mot Valhallahallen på vingar av odödlig musik.

Men innan dess hinner vi med fullt hus på Katalin 7 maj och ett otal andra gig.

Vi ses den sjunde maj!

Sten Skiöld

Tectyl

Nu skiljs rockagnarna från vetet. Eller var det från vettet?

Det är när allt känns mörkt, dystert och hopplöst som agnarna skiljs från vetet. Det är då de som lever får se. Då som de som försmäktat denna pest, och kommit ut på andra sidan, blir varse. Varse vilka som övervintrat i dödsskuggans dal. Vilka som träder fram, helbrägdagjorda, när eländet är över. Vilka som gör entré på andra sidan. På den scen som stått och gapat tom under dryga året.

Den scen som suktar efter passionerade musikanter.

Musikanter som suktat efter sin publik. Längtat efter genuint levande musik. Trängtat efter den känsla som bara samspel i det verkliga livet skapar. Glädjen av att spela inför en riktig, levande, pulserande, svettig och hängiven publik.

Tectyl är ett av de band som kommer ut på andra sidan. Starkare än någonsin. Hungriga som vargar. Spelsugna och fulla av nya idéer. Lika unga och oförstörda som vi var innan pesten slog sina klor i världen. Denna pandemiska förbannelse som inte ens rocken kunde hejda.

Vår kärlek till musiken bryts inte ned av någon liten osynlig virus. Vi duckar, håller ut, håller oss isolerade och avvaktar. Vi gör oss under tiden redo, övar och håller oss i form, för att åter kliva fram.

Den dagen kommer. Den dagen kommer snart. Vilken dag som helst.

Då ska ni få höra på ett års uppdämd rockenergi. Ett drygt års samlad lust som släpps fri.

Det kommer att bli något av ett ”kosläpp” fast för ”rocktjurar.

Välkomna då!

Vi ses. Snart.

Febril aktivitet pågår i skrivande stund i Tectyls syatelje och kostymavdelningen.

En ny scenkostym är under skapande. En ny spektakulär och spektakulört ensemble, i sedvanligt svarta nyanser. Denna måste vara klar och utprovad i tid innan 2021 års alla inställda turnéer och konserter rullar igång. Bråda tider med andra ord.

Som synes på bifogade bild, med inhyrda ”Tectyl look alikes” som får fungera som mannekänger, är temat ”underbart”. Att missunna publiken åsynen av de vackra spiror som stjärnorna är begåvade med vore en missgärning. Med blottade ben och vador kan vi dessutom förlänga permitteringen av Tectylbaletten.

Under hjärnstormningen haglade mer eller mindre goda idéer från kreatörerna. Skuttyngligen och tillika gitarristen föreslog en Speedobadbyxa i gladsvart, vilket snabbt förkastades.

Hälsingebasisten lade fram förslaget med en enkel string-kalsong med Hudiksvallsskärning. Något han själv ofta bär under sina gabardinbyxor. Inte heller detta föll övriga på läppen, eller någon annan kroppsdel heller.

Trummisen, annars känd för sin stilsäkra klädsmak och taktkänsla, föreslog frankt att bandet skulle vara helt ”underbara”. Även detta förslag slaktades av övriga då det bara skulle skapa omfattande och onödig penisavund hos åskådarna. Visserligen skulle väl stränginstrumentalisterna i bandet kunna skyla sig med sina gitarrplankor. Men vad skulle trummisen göra? Han har ju bara en liten baskagge, några ynkliga pukor och en virveltrumma att skyla sig med. Det räcker inte långt.

Och, skulle han ta till en eller flera av sina till antal och omfång rikliga cymbaler* så står han ju ändå likafullt i bara mässingen.

Som vanligt fick sologitarristen kliva in och skapa lugn, struktur och ordning. Efter en oemotståndlig och mycket övertygande föredragning var alla rörande överens om hans förslag. En slitstark Y-frontskalsong i frotté vore förstås den allra bästa underredsbeklädnaden. Materialet i sig, grov frotté, tål dessutom den omilda behandling oförvägna gruppisar kan åsamka plagget.

Näst sist men inte minst, ett tråkigt besked; Stora Tectylgalan, som skulle ha avhållits i Kompisvallenhallen (Eng: Friends arena) ställs nu in. Tectylstjärnorna, och tillika arrangörerna, bedömer att det kan bli lite väl ödsligt med endast 8 personer i en hall som rymmer 65 000.

Dessutom påverkas den ekonomiska kalkylen för evenemanget menligt då deltagarantalet måste reduceras med 64 992 personer.

Sist men absolut inte minst: Tectyl ser, trots allt pestrelaterat elände, framtiden an med tillförsikt.

Vi fortsätter att vila oss i form. I och med att vi om bara om ett par månader har vilat oss i form i ett helt år lär vi vara bättre än någonsin när vi väl kliver in rep-lokalen och upp på arenascenerna igen. Och, som vi ibland brukar säga, ett riktigt rockband repar inte, de giggar.

Således önskar vi alla fans, andra musikkännare och stjärnkollegor i rockbranschen en jättegod och isolerad jul samt ett pandemifritt 2021. Ett år då vi tar igen alla gig som ställdes in detta förbannade år.

*Cymbaler plägar ofta vara svarvade i kopparlegeringen mässing.

Vi dagens excercis mol allena i vardagsrummet, i brist både på spelningar och repetitioner, stängde Tectyls sologitarrutövare av YouTuben. Inget bakgrundskomp, inga störande moment. Bara några ganska udda ackord att vila sig emot. Sen ut på den hala linan som brukar kallas improvisation. Inte en tillstymmelse till rock.

Vad är det som händer? Förra gången, om jag minns rätt, var det bossanova.

Det här låter ju som blandning mellan fado och jazz. Vart är världen på väg? Vad är det som händer? Skall detta sluta med att de famösa rocklegenderna i Tectyl går skilda vägar? Kommer den väderspände basisten från Hudiksvall återgå til proggen? Kommer den ikoniska trummisen återvända till storbandsorkestermusik? Kommer den oförskämd unga, för länge sedan, Skuttingegitarristen för evigt återfalla i ohejdat trubadurmissbruk? Frågorna tenderar att hopa sig och svaren lyser ännu starkt med sin frånvaro.

Kanske är det bara framtiden som sitter inne med svaret, och den har ju inte kommit ännu. Den som lever får se. Och, dystert nog, i denna pestens tid är det ju inget att ta för givet att man får uppleva framtiden.Hur som. Hade saker och ting varit som det borde så hade Tectyls bildsköna rockhjältar suttit i logen på Katalin i skrivande stund, just denna kväll. Suttit där och laddat tillsammans med de virila seniorerna i 60s Tribute.Laddat för att leverera habil rock till ett fullsatt Katalin. 470-480 vackra musikkännare som med sin entusiam åter skulle ha burit oss upp mot den sjunde musikhimlen.

Trodde inte jag skulle säga det, men det var tamejfan bättre förr.

Slutligen, det var tur att inte den taktfulle Burvall var med vid denna spontana improvisationsinspelning. Han hade haft tydliga och fräna synpunkter på det svajiga tempot.Kameramannen meddelar dessutom att kameravinkeln medvetet hållits sådan att betraktaren i möjligaste mån slipper ta del av artistens uteliggarliknande apparition.