Rockplock

Hela Tectyls omfattande turnémaskineri har nu stått stilla i två månader. Roddare, ljudtekniker, Tectylbaletten, sminköser, massöser, hattmodister, koreografer, chaffisar, livvakter och skyddsombud har permitterats. Utmed de vägar där våra turneer skulle ha rullat fram sitter besvikna fans och gruppisar isolerade. Till och med Tectylakademien ligger lågt. Således fortgår inte arbetet med att nominera kandidater till Stora Tectylpriset 2020 som planerat. Vår ambition är dock att även detta år, precis som alla föregående år då detta anrika pris delats ut, hitta den värdigaste av värdiga. Vill makterna oss väl delas detta ut vid Tectyls spelning på Katalin 24 oktober.

Om pesten mojnar, vilket vi alla vill, så kör vi även en PUB-spelning på Katalin 24 juli. Förra årets vinnare av Stora Tectylpriset, Katalin Vargas, lär behöva lite gäster till sitt eminenta etablissemang. Kom, och stötta alla de entreprenörer som håller kulturen vid liv. Utan levande musik och annan kultur vore livet pest.

Till alla de som som vet att uppskatta god rock och alla som har den goda smaken att se kvaliteterna i Tectyl; må hälsan stå er bi.

Rock´n roll will never die. No f-ing virus can kill it.

Tectyl

Lyckan är stor, så här i början av ett helt nytt decennium, inom den kärniga Tectylfamiljen. En efterlängtad tilldragelse har välsignat orkestern. En synnerligen välskapt särling bland alla de lyror som frekventerat musikvärlden i allmänhet och rockbranschen i synnerhet, landade här om natten i stjärnbandets sköte. Längtan har varit stark och långvarig. Viss oro finns dock fortfarande angående hur bandmedlemmarna medelst lämpliga åtgärder skall kunna integrera denna extrema minoritet ibland alla de övriga befintliga gitarrerna som brukas inom familjen. Hur skall denna, i ett fåtal tillverkade gitarrmodell, kunna beblanda sig med och bli accepterad av de övriga mer mångtaliga? Vi talar här om en svenskformgiven gitarr som tillverkats i ett lätträknat fåtal exemplar. Övriga lyror tillhör månghövdade skaror. Världen är full av Fendergitarrer, Gibson dito, även så Hagström, Washburn, Suzuki med flera.

Framtiden får utvisa hur detta vanskliga integrationsprojekt kommer att lyckas.

I väntan på detta kan vi dock redan konstatera att tillskottet uppfyller alla tänkbara förväntningar. Med sina klassiska linjer och en arkitektur som står ingen mer namnkunnig gitarrmodell efter, pryder den sin plats på en av Sveriges största gitarristers nästan lika stora mage. Gitarristen i fråga mäter 195 centimeter i strumplästen och består av 100 kilo vältrimmade muskler och tonsäker hjärna.

Ljuden den kan framställa, rätt hanterad med kärlek och väl utvecklad spelteknik, lämnar föga i övrigt att önska och öppnar nya dörrar för en fortsatt musikalisk utveckling.

Dessutom äger den egenskaper och färdigheter få andra gitarrer kan stoltsera med. Endast genom att lyfta på potentiometerna kan man växla mellan dubbel- och enkel spole på mikrofonerna. Med andra ord, från humbucker till single coil, som man med en mer engelskbaserad terminologi hade uttryckt det. Mycket praktiskt! Från en Les Paul till en Telcaster på ett tjillevipp, för att beskriva det något hårddraget.

Hur kom då detta att ske?

Vid sistlidna spelning på Katalin visade den namnkunnige gitarristen i det andra bandet, 60s tribute, Roland Morell stolt upp en formskön gitarr. Han strödde beröm över den stiliga skapelsen och nämnde att det numera oftast var den han spelade på. Det var en Malmberg, Tatoo, och på den vägen var det.

Gitarrens påbrå då, frågar sig vän av ordning?

Ursprunget till denna särling tillverkades av Göran Malmberg (där av namnet på gitarren; Malmberg) i slutet av sextiotalet. Malmberg, som var möbelsnickare i grunden, gjorde en handfull specialtillverkade gitarrer till bland annat Roffe Wikström och Kenny Håkansson.

Den mest legendomspunna gitarr Malmberg formgivit och tillverkat är nog ändå den stärnformade gitarr som Björn Ulvaeus spelade på när de vann eurovisionsschlagerfinalen i Brighton, 1974.

Björn Clern, själv en driven bluesgitarrist och innehavare av den legendariska gitarraffären Tip Top på Söder i Stockholm, är numera i högsta grad involverad. Han ser till att varje exemplar i den begränsade tillverkningen, som byggs av duktiga hantverkare i Sydkorea, görs helt i enlighet med ritningarna och med rätt kvalitet och väl valda träslag.

Varje gitarr signeras för hand, på baksidan, av Göran Malmberg. Med varje gitarr följer ett certifikat som försäkrar dess äkthet och, som synes på bilden, ett riktigt praktiskt och snyggt fodral – med logotypen väl synlig.

Förutom stor glädje inom orkestern hävdar vissa att antydningar till avundsjuka kan skönjas. En diagnos som i övrigt aldrig har förekommit inom orkestern. Andregitarristen blänger, enligt samma källor, trånande på nykomlingen och tycks inte längre vara fullt lika nöjd och belåten med sin Gibson Les Paul, Honey burst.

Måhända får vi inom en inte alltför avlägsen framtid se ännu en Malmberg hängandes på ytterligare en sexpacksmage i bandet.

Den som lever får se.

Nu har Tectylakademiens fullständige sekreterare lyckats få kontakt med årets pristagare.

Som vanlig möttes han av oförställd glädje, överraskning, yster dans, skratt, gråt och kramar – om vartannat. Reaktioner sekreteraren är tämligen van vid efter att ha haft det behagliga ansvaret för att vart år, sedan priset instiftades, kontakta och meddela aktuell pristagare.

Hen visade, förutom en klädsam tacksamhet, att detta givetvis kommer att innebära en gedigen milstolpe i hens karriär och att hen stuvar om i sin fullmatade kalender för att kunna vara på plats och ta emot hedersbetygelsen.

Det stora Tectylpriset, som av många inom kultursfären numera betraktas som ett sunt, hållbart och hederligt alternativ till Polarpriset (d v s priset till årets bästa polare) tillika en syntes av Nobels fredspris och litteraturpris, delas ju som bekant ut till den som bäst uppfyller följande kriterium:
“För Uppsalas musikkulturliv gagneliga gärningar under det gångna året”

Trots illvilliga rykten och menligt skvaller kan vi nu konstatera att ledamöterna i Tectylakademien, till skillnad från vissa andra akademier – ingen nämnd ingen glömd, lyckats hålla pristagarnamnet hemligt. Det råder således inget tvivel om att dessa hedervärda ledamöter är helt kontinenta, oomkullrunkeligt lojala, sprängfyllda av integritet och marinerade i en sund tystnadskultur.

Många är de som köpt biljetter till den nittonde oktober bara för att få uppleva offentliggörandet av, och prisutdelningen till, årets, mottagare av Stora Tectylpriset.

Inget ont i det. Flertalet har dock förstått att det dessutom kommer att bjudas på drygt tre timmars högkvalitativ ”pausmusik” bestående av pop- och rockörhängen från sextio- och sjuttiotalet. Dessa framförs dessutom av de famösa och vid det här laget legendariska herrorkestrarna 60s Tribute och Tectyl.

Vad mer behövs för en kväll som etsar sig fast i minnet som en mursten i den vägg av ljusa minnen mot var sorg som tränger sig in.

Vi ses den nittonde, på Katalin!

Å Tectylakademiens vägnar

Den fullständige sekreteraren

Många tyckare anser att Tectyl är ett besynnerligt bandnamn. Vi vill dock framhålla att ”Så snart som möjligt” är snäppet underligare.

Apropå A S A P, så bör dessutom påpekas att Tectylstjärnornas goda uppfostran förbjuder dem att rapa offentligt. Vi ägnar oss istället åt de sköna konsterna, med stil, finess och förfining.

Tectyls värderingsman (i fjollträsk och andra mer anglosaxiska delar världen: CCVSEO , d v s, Corporate Cultural Valueground Sustainability Executive Officer) och tillika sträng sångare och solskenssolist, har sedan en tid systematiskt sökt den tunga, metalliska rockens rötter och ursprung.

Måhända sker på denna bild ett genombrott i letandet. På bilden, tagen invid platsen där miljontals ton järn skeppas ut över världen, året runt, ser vi den oförställda glädjen hos sökaren.

Ett säkert tecken på det ferroeuforiska och magnetitiska tillståndet är att han greppar sin HVG ( Hållbar Virtuell Gitarr) och river av ett hejdundrande solo, som ekar långt ut över Ofotsfjorden.

HVG:n består till 100% av förnybar och ren luft. Materialet HVG:n tillverkas av gör att den är mycket praktisk att rodda, behöver inte ideliga strängbyten och förbrukar ingen elektricitet.

Motsvarande instrumentutvecklingsarbete pågår även för trumslageriet och bassektionen inom Tectyl. Envisa rykten gör bland annat gällande att en naturgasdriven bas är nära att presenteras.

Då är det klart att Tectyl denna gång förgyller och förskönar scenen på Sankt Eriks torg på aftonen den 14:e september, 19.45-20.15. Snacka om historisk mark! Här sägs ju ett annat helgon lämnat det jordiska några år tidigare än Tectyl bildades, nämligen nådens år 1160. Mannen i fråga var Erik Jedvardsson – senare mer känd som just Sankt Erik. Precis som helgonen i fantombandet Tectyl hade Erik förmågan att skapa mirakel var än han befann sig. Till skillnad från Tectyls sankta gossar skedde detta dock först efter att han nesligen dräpts av en illvillig dansk nidingsdådare.

Således är det åter dags för den årliga kulturnatten i Uppsala. En begivenhet som Tectyl välvilligt befruktat pro bono vid en otal tillfällen. De två senaste gångerna fyllde herrorkestern sal B i konserthuset med råge.
Nu är det dags att sprida våra tolkningar av kontemporära rockklassiker utomhus.
Fördelen med Sankt Eriks torg är bland annat att fler musiktörstande får plats. I sal B fanns det ynka 450 sittplatser. Många missunnades därmed den starka upplevelsen av att se Tectyl ta sig och tolka talangfulla kollegors alster i verkliga livet.

I sanning en levande musik, utan minsta spår av artificiella tillsatser. En varaktig och hållbar form av underhållning för dem av massorna som förstår sig på god musik.

Dessutom kan Tectyl garantera att det avtryck de gör på klimatet är i det närmaste obefintligt. Den enda eventuella emissionen av växthusgaser bandet gör sig skyldig till kommer från bandets basist, som då och då är tenderar att vara en smula väderspänd.
Givetvis håller Tectyls miljöavdelning kontroll även på detta och är noggrann med att kompensera för vad än miljöskadliga gaser som läcker ut från nämnda bandmedlem.

Väl mött således den fjortonde september 19.45 på Sankt Eriks torg.

Tectyl kommer att vara redo. Som alltid.

Tectyl var på vippen att ställa upp i EU-valet. Detta på grund av alla de påtryckningar gruppens musikorakel blivit föremål för. Det var inte bara fansarna, det vill säga de mest hängivna beundrarna; nej, även andra kategorier av kloka och omdömesgilla människor ansåg högljutt att europaparlamentet skulle vinna oerhört av att berikas med fyra skarpa Tectylhjärnor – fyllda av förstånd, visdom, kunskaper och snille.

Det som fick oss att avstå, trots att vi säkerligen hade fått fyra platser i parlamentet, var vår sedvanliga ödmjukhet och vilja att verka utan att höras. Även om vi med all säkerhet hade bidragit till Europas utveckling och världsfreden så fortsätter vi att fokusera på de sköna konsterna. Vi fortsätter att lyckliggöra musikälskare. Vi fortsätter att leverera skönhetsupplevelser till estetiskt svältfödda. Vi går vidare på vägen mot en rockmusik bortom förnuftets horisont. Vi bryter ny mark i musikaliska omgivningar ingen annan varit före oss. Något av musikkonstens svar på artonhundratalets upptäcktsresanden. Rocksfärens Nordenskjöld, Nansen, Hedin eller Scott.

Med alla de oräkneliga kvaliteter och idel genomkorrekta värderingar Tectyl står för hade vi annars givetvis varit en kraft Bryssel så väl behöver.

Ett så rysligt bryssligt band har nog världen aldrig förr skådat.

Tectyls politiska sekreterare och tillika språkrör vill dock flika in att dörren till EU-parlamentet inte är stängd för evigt. Nya val kommer och nästa gång kanske Europa kan omfamna fyra nya och tongivande ledamöter.

Vi måste kanske ändå erkänna att stjärnorna i Tectyl blev något förvånade när biljetterna till spelningen, tillsammans med 60s tribute, drog fullt hus – och mer där till. Det blev helt enkelt utsålt. Biljetterna tog slut.
Känslan att kliva upp på scenen, 24 november 2018, och titta ut över ett hav av glada människor är svår att beskriva. Lokalen, som rymmer drygt fyra hundra personer, var knökfull. Stämningen på topp och dansen – nedanför scenen – var vild och vacker.

Spelningen gick kanon och gensvaret alldeles lysande. Det hela avslutades med några låtar tillsammans med rockrävarna i 60s tribute. Svettiga och trötta, men mycket nöjda, klev Tectylerna av scenen fram mot småtimmarna.

En liten extra krydda, eller vad man nu skall kalla det, var att Mikael Rickfors – som skulle lira samma kväll på Interpool – ställde in spelningen på grund av klen biljettförsäljning.