Det är bara att erkänna. Känslan av att ha lirat inför fullt hus på Katalins stora scen är mäktig. I logen var väggarna klädda av affischer från kollegor i branschen. Band och stjärnor som lirat på samma scen som vi spelade på. Ödmjukhet var känslan man fylldes av. På samma gång en kittlande spänning. Tectyl skulle upp dit och leverera. Och så blev det, dessutom. Föreställningen blev riktigt bra och alla, inte minst vi, var nöjda. Den inför spelningen mycket skeptiska Katalin Varga var förtjust och öste lovord. Inte helt fel det heller. Katalin har ju sett en och annan artist genom åren. Nu går vi vidare. Allsång på Skansen nästa.