Ett helt allminderligt rep. En helt vanlig måndagskväll. Efter en helt vanlig arbetsdag. Lite trött efter en dag på kontoret. Hem, mat till barnen och till mig själv. In med guran i bilen och sedan iväg till stan och repan. Grabbarna är på plats och vi sätter igång. Gamla och nya låtar blandas. Sådana vi just gnuggat in och sådana vi nästan glömt. Snack om att ordna en traditionell Tectylfest i augusti. Speciellt sedan spelningen på Uppsalahem gick om intet. Det behövs en spelning in spe för att krydda tillvaron. Hur som helst, väl igång så svänger det och sitter ihop. Som en kedja där varje länk är lika stark. Och så kommer då den där obetalbara känslan. Känslan som bara finns i musik. Känslan som gör att man bara fortsätter och fortsätter. Och kommer att fortsätta så länge fingrarna orkar, och rösten och kroppen. Rocka på. Man blir aldrig för gammal, aldrig för trött-