Nu har jag varit hemma i flera dagar. I viss mån har jag anpassat mig till det gråmulna diset som råder från morgon till kväll. Den Cubanska solen blev ju faktiskt lite tröttsam. Värme och sol i all oändlighet är kanske inte det ideala, men ändå. Måste det vara skymning från morgon till kväll? Måste det alltid ligga en blymatta över hela himlen? Måste det alltid vara någonstans melllan dimma och regn, alltid något vått i luften?
Nej, nu behövs starkt lysande musik! En musik som skapar sol och värme, hur djävla disigt det än är. Här krävs, i detta erbarmeliga klimat, en tsunami av orkestrar som stämmer upp i en och samma låt. Så skulle vi kunna betvinga hösten.
Låt oss skapa en vår av rock som sträcker sig från september till och med mars. Där emellan är jag helt nöjd med en smula svensk vår och sommar.
Gul jod!
Sten