Hemma igen efter två veckor på Cuba. Kämpar med vad som väl borde kunna kalla Castros hämnd. Vad det är får ni grunna på, men det är inte att leka med. Det är lite svårt att snabbt och kort sammanfatta intrycken av Cuba. Intrycken var många, starka och i flera fall osannolika för en svensk. Vad man ser är resultatet av femtio års socialistiskt förtryck. Fattigdom och någon form av uppgivenhet och förfall. Vissa delar av Havanna hade man i alla fall putsat på och det var dit man bussade charterturisterna. Gick man bara några kvarter bort fann man det riktiga Havanna, skitigt, trasigt och fattigt. I turistdelarna av staden fanns det gott om barer och på varenda d-vul spelades det Salsa, mer eller mindre proffsigt. I varenda taxi skvalade Salsa ur radion eller cd-spelaren. I varje hotellreception rann Salsa ur högtalarna. De första dagarna gick det väl an, men det tog inte lång tid innan man utvecklade en form av allergi. Väl hemkommen har jag lovat mig att undvika Salsa de närmaste trettio åren. Åtminstone.
Nu behöver jag äkta rock, och mat som inte är bakteriebemängd och som innehåller näring och fibrer. Hemma bäst, med andra ord.
Mvh
Sten
