Som relativt nybliven Spott och fy-användare har jag kommit att upptäcka Ten Years After. Lite sent kanske, men ändå. De lär ju ha lirat skjortan av några hundra tusen rockhippisar vid Woostock 1969, då jag skulle till att fylla elva. Nu sitter jag här och njuter i fulla drag av deras raka och kompromisslösa rock. Vinande gitarrer, högt tempo och ett sjutusan till sväng. Musiken håller ju alldeles fantastiskt fortfarande. En sak är helt klar, någon eller några av dessa dängor ska jag föreslå för pojkarna i Tectyl.
Undrar just om de fortfarande spelar, gubbarna. Det gör de säkert; man är aldrig för gammal för att rocka men alltid för ung för att dö.
Sväng på!
Sten
