Ibland när det känns som om det andliga flödet avtar och skapande ebbar kan det vara värt att göra ett avbrott. Ett avbrott i avsikt att fylla på reserverna, vidga vyerna och försöka skaffa ny energi till musiken. Det är just det som sker på måndag, då ett reaplan tar mig till Habana, Cuba. Spännande skall det bli att få uppleva en riktigt hederlig kommunistdiktatur som överlevt sig själv, gång efter gång. Detta dessutom allldeles i närheten av världens mest framgångsrika kapitaliststat. Jag ser fram emot att på nära håll få se detta i verkligheten.
Det sägs att cubanerna finner tröst i musik och dans. I Havana skall det finnas rikligt med ställen där man kan avnjuta levande musik. Dansa, vilket inte riktigt är min grej, kan man tydligen också, närmare bestämt Salsa.
Något jag också ser fram emot är att få se alla dessa amerikanska bilar från femtiotalet som man vårdar och håller vid liv med stora doser av kärlek och uppfinningsrikedom. Med tanke på dessa bilars ålder får man väl anta att luften i Havanna inte är den bästa, om man nu har bensin så att man kan köra omkring med jänkarna.
Jag lämnar guran hemma och tar med mig mig. Öron och ögon och en trött själ skall bara vara ett par veckor. En karibisk vila utan krav och turistiska ambitioner. Tre goda vänner i sällskapet och fjorton dagar av ett ändligt liv väl förvaltade.
Hast la vista may be!
Sten
