Javisst, det kommer en vardag. Och glad skall man väl kanske vara för det. Allt kan ju, när allt kommer omkring, inte vara en lång svettig spelning – även om tanken lockar. Lyckan finns ju där också när man klivet av, drar ur sladden och börjar plocka ihop grejorna. Samtidigt som man får återkopplingen, fortfarande är svettig och vågar ta några bira , utan att det gör något att man tappar skärpan. Det är väl som med så mycket annat. Som med årstiderna. Hur njuter man fullt ut av en vinter om man inte fått uppleva sommar och höst. Eller som med natten, stjärnorna, den universella tystnaden, utan vilken dagen. solen och livets brus vore intet. Ja, vafan, det är väl det där med Yin och Yang igen, ja och nej, ont och gott, ljust och mörkt, manligt och kvinnligt, hård och mjukt, högt och lågt.
Åkej då, då får det väl vara vardag ett tag. Inom en tämligen nära framtid åker jag hur som helst till latinamerika. En vardag i Uruguay, Argentina och Chile kan jag fördra och utan större ansträngning betrakta som dräglig. Vem vet, man kanske slår igenom där nere, också. En turné i södra sydamerika skulle vara en hyfsat avbrott från vardagen.
