Nu skiljs rockagnarna från vetet. Eller var det från vettet?
Det är när allt känns mörkt, dystert och hopplöst som agnarna skiljs från vetet. Det är då de som lever får se. Då som de som försmäktat denna pest, och kommit ut på andra sidan, blir varse. Varse vilka som övervintrat i dödsskuggans dal. Vilka som träder fram, helbrägdagjorda, när eländet är över. Vilka som gör entré på andra sidan. På den scen som stått och gapat tom under dryga året.
Den scen som suktar efter passionerade musikanter.
Musikanter som suktat efter sin publik. Längtat efter genuint levande musik. Trängtat efter den känsla som bara samspel i det verkliga livet skapar. Glädjen av att spela inför en riktig, levande, pulserande, svettig och hängiven publik.
Tectyl är ett av de band som kommer ut på andra sidan. Starkare än någonsin. Hungriga som vargar. Spelsugna och fulla av nya idéer. Lika unga och oförstörda som vi var innan pesten slog sina klor i världen. Denna pandemiska förbannelse som inte ens rocken kunde hejda.
Vår kärlek till musiken bryts inte ned av någon liten osynlig virus. Vi duckar, håller ut, håller oss isolerade och avvaktar. Vi gör oss under tiden redo, övar och håller oss i form, för att åter kliva fram.
Den dagen kommer. Den dagen kommer snart. Vilken dag som helst.
Då ska ni få höra på ett års uppdämd rockenergi. Ett drygt års samlad lust som släpps fri.
Det kommer att bli något av ett ”kosläpp” fast för ”rocktjurar.
Välkomna då!
Vi ses. Snart.
