Inget ont som inte har något gott med sig, plägar man ju säga. Detta gäller givetvis också den pandemi vi drabbats av i ett halvår, vid det här laget. Givetvis har även denna pestsmitta en uppsida.
I följande text får ni ta del av Tectyls försök att identifiera dessa nackdelsfördelar.
- Scenkostymen slits avsevärt mindre. Se bara på bilden hur föga urtvättad den pastellsvarta skjortan är.
- Man slipper nöta hundratals mil i den bekväma turnébussen. D v s den patinerade Dodge Ram-bussen, som nästan är lika gammal som bandets basist.
- Gitarrerna får vila. Se bara på bifogade bild hur utvilade detta urval av gitarrer ser ut.
- Man behöver inte byta strängar så ofta.
- Man slipper massa administration. Numera behöver man ju inte ständigt och jämt bokföra nya stora intäkter från genomförda spelningar.
- Man slipper alla dessa sena nätter. Nätter då man spelat på diverse fjärran belägna orter. Nätter som slutat med att man stapplar in hemmavid då andra, vanliga människor (således inte rockstjärnor) brukar gå till sina arbeten.
- Man slipper alla skabrösa förslag från den täcka delen av publiken. Och, givetvis allt som kan följa av att man tackar ja till dessa inviter. Gruppisar kan faktiskt vara ganska tröttande.
- Handleden behöver inte slita sig fördärvad med ett evigt autografskrivande.
- Man behöver inte heller hantera allt beröm som brukar hagla över en under och efter spelningarna. Skönt!
- Slipper gör man ju också att behöva genomlida den kittlande spänningen inför spelningen. Den där fasen då man laddar upp och gör sig förberedd för att kliva upp på scenen – och ge allt.
- Givetvis slipper man också den lite tröttsamma glädjen och euforin av att stå på scen, lira skjortan av sig och möta publikens oförställda glädje och engagemang.
Skönt!
Nja?!
