Tectyl var på vippen att ställa upp i EU-valet. Detta på grund av alla de påtryckningar gruppens musikorakel blivit föremål för. Det var inte bara fansarna, det vill säga de mest hängivna beundrarna; nej, även andra kategorier av kloka och omdömesgilla människor ansåg högljutt att europaparlamentet skulle vinna oerhört av att berikas med fyra skarpa Tectylhjärnor – fyllda av förstånd, visdom, kunskaper och snille.
Det som fick oss att avstå, trots att vi säkerligen hade fått fyra platser i parlamentet, var vår sedvanliga ödmjukhet och vilja att verka utan att höras. Även om vi med all säkerhet hade bidragit till Europas utveckling och världsfreden så fortsätter vi att fokusera på de sköna konsterna. Vi fortsätter att lyckliggöra musikälskare. Vi fortsätter att leverera skönhetsupplevelser till estetiskt svältfödda. Vi går vidare på vägen mot en rockmusik bortom förnuftets horisont. Vi bryter ny mark i musikaliska omgivningar ingen annan varit före oss. Något av musikkonstens svar på artonhundratalets upptäcktsresanden. Rocksfärens Nordenskjöld, Nansen, Hedin eller Scott.
Med alla de oräkneliga kvaliteter och idel genomkorrekta värderingar Tectyl står för hade vi annars givetvis varit en kraft Bryssel så väl behöver.
Ett så rysligt bryssligt band har nog världen aldrig förr skådat.
Tectyls politiska sekreterare och tillika språkrör vill dock flika in att dörren till EU-parlamentet inte är stängd för evigt. Nya val kommer och nästa gång kanske Europa kan omfamna fyra nya och tongivande ledamöter.
