Tectyl har alternativet.

Få har väl undgått att följa den vedervärdiga utvecklingen i media och för den delen övriga delar av samhället. Allt fler hänger sig åt rent trams. Riksdagsmän sjunger falskt i tv, seriösa författare dansar illa i låt oss dansa, en gång trovärdiga forskare fläker ut sig i frågesporter, vetenskapsmän blottar sig i rita gissa spring-program, före detta idrottsstjärnor visar med allt tydlighet att formen inte håller i sig och namnkunniga söderjournalister tror offentligt fortfarande att de är bärare av sanningens budskap. Ur led är sommartiden.

Därför slår nu Tectyl ett slag för det seriösa. Vi tar tag i allvarsbiten. Greppar tydligt behovet av att komma åter till någon form av värdighet. Ger den lugna stoltheten och högtidligheten åter en chans. Vi står ju för rockens syrliga rötter. Sorgens fruktbara mylla. Det mörka som givit bluesen, och för den delen vår egen folkmusik, musten och tyngden.

Med denna bild statuerar vi ett gott exempel. Se dessa män i staten. Framgångar, bekräftelser, ständiga frestelser, utlevelser, hutlösa lovord, skamliga förslag, helsidor i allsköns press, lismande musikrecensenter och paparassisar var än de går.

Se på bilden! Här har ni fyra snedsvurna män. Män med ett uppdrag. Karlar som slagits förr. En grupp som givit sig hän. Allvaret kommer tillbaka. Tectyl är bäraren, missionären. Se i deras blickar. Här finns föga tvivel. Här finns målmedvetenhet. Fokus. Djävlaranamma. Sisu och vissa tecken på blodsprängdhet.

Nu är det slut på fnissandet i logen. Hädanefter har vi allvarliga dialoger med de gruppisar som hemsöker oss. Nu tisslas det inte längre i rockbussen. Och, på alla de frågor vi får från de valhänta murvlarna skall vi ge faktatunga och utförliga svar.
Nu djävlar är det allvar som gäller.

Och kom ihåg! Det finns de exegetiker som vill hävda att Jesus aldrig garvade. Föga vet väl vi rockveteraner om detta. Allt som oftast glömmer vi att ta med nya testamentet på våra turnéer. Ett står dock klart, just denna dag för nästan två tusen år sedan, lär han inte ha flabbat i någon större omfattning. Och vem skulle väl ha gjort det?