Rockplock

Tectyls beryktade sångare och gitarrist, Stenne Claptonsson – som han kallas i vissa kretsar – avser inom kort åka till Afrika. Närmare bestämt till Ma Rock o. Ännu närmare bestämt till Casablanca. Syftet är givetvis högst seriöst och direkt relaterat till Tectyls musikaliska utveckling. Avsikten är att insupa bland annat den berberska musikens innersta väsen. Ta del av landets toner och rytmer för att se (och höra) vad som som kan finnas av värde. Influenser att ta med sig hem till rep-lokalen och ympa in i de övriga bandmedlemmarna.
Ett tufft jobb, ja visst. Men, vad gör man inte för konsten? Att lida och försaka är en del i att vara rockstjärna. Det hör helt enkelt till. Det är endast genom lidande man utvecklas.

Ett skitjobb, men – som man plägar säga – “någon måste göra det”.

Återkommer på Sveriges mest obesökta blogg och rapporterar om resan.

Wenn jemand eine reise tut, so kann er was erzählen.

Sten

Dagarna blir kortare. Det snålas allt mer på ljuset. Solens missunnsamhet med sina livgivande strålar ökar dag för dag. Detta brinnande klot envisas med att skicka lejonparten av resultaten från brasan till den andra sidan av vårt klot. Här sitter vi, vanmäktiga, och blickar ut mot universums kompakta mörker. Fel hemisfär för tillfället.

Vad gör man då för att hantera situationen? Att förbanna mörkret båtar ju föga.
Jo, man hänger sig åt musiken. Vältrar sig i toner. Låter låtarnas ljus flöda. Kramar sina instrument och lockar fram all den värme de dväljer. Umgås och spelar med andra musikanter, som också söker det musikaliska ljuset. Människor som vet att det mitt i det kolsvarta finns regnbågens ljus. Med samma önskan, gemensam strävan, delad lust och synkrona själar motar vi den annalkande fimbulvintern i grinden.

Svårare än så är det inte.

Med soliga hälsningar

Sten