Om exakt en vecka står man där, svettig, och lirar, njuter och har det bra. Förhoppningsvis med ett stort antal vänner nedanför scenen, dansandes. Det mesta tyder på en bra anslutning till kalaset. Inbjudningarna har gått ut vitt och brett och gensvaret har varit gott. Tänk, det finns folk i vår ålder som fortfarande vill partaja, släppa loss och leva – lite till. Visst är väl det glädjande ändå. Tids nog, och det går fort, är vi så gamla att vi kanske vill men inte kan. Tanken på en Tectylfest där allt är rollatoranpassad ter sig idag så där lagom lockande. Men. vem vet, när man väl är där kanske man vill rocka i alla fall. Hängandes på en rollator med strattan runt halsen. Vafan, man blir ju inte för gammal for rock och roll. Jag dör. förresten, hellre med en gura runt halsen än ett rep.
Vi ses på lördag. Då är det jävlaranamma dags.
