Gårdagens väder med sol och värme fick en och annan övervintrad rocker att vädra morgonluft, känna pulsen stiga och rytmen komma tillbaka. Jag tog på mig minimalt med kläder och gick helt sonika ut för att möta våren och där stod den alldeles utanför dörren, i hela sin prakt. Vi umgicks flera timmar och bit för bit tinade min själ och min kropp upp. Vilken känsla att rensa fågelholkarna från resterna av förra årets hyresgäster. Göra dem rena och klara för att ta emot nya gäster, tättingar, finkar, sparvar och mesar. En rejäl promenad, lite krattning, plocka grenar och kottar, släpa ris och andra mentalhygienbefrämjande aktiviteter försatte mig i ett synnerligen behagligt tillstånd. Dagen, som jag på sätt och vis fått alldeles gratis, då jag var inplanerad på att representera i Eskilstuna men i sista stund ersattes av min chef, utvecklades väl. När solen började dala men fortfarande värmde gott satte jag mig under loftet på husets baksida och öppnade en öl. Slog en signal till Lagom Rydberg och fick i vanlig ordning en pratstund till största delen fylld av vederkvickande trivialiteter och nonsens. Efter den andra ölen kändes det som om det fanns hopp om livet. Gick in och kopplade in Strattan, körde några riff och solade till Tumbleweeds countryrock.
Det var som om även mina fingrar kände av vårkänslorna, lite flinkare, mer spänst och mindre benägna till tung blues.
Mvh
Sten
