Det är afton och frid den sjätte september 2007. Idag hade jag möjligheten att stå på samma scen som kollegorna i The Beatles, närmare bestämt scenen på Gröna Lunds teater. Det var inte utan att man kände lite av atmosfären i rotundan, som restaurerats med pietet. Det mesta ser nog sig likt ut sedan det glada sextiotalet.
Här stod John, Paul, George och Ringo en gång och lirade vad som sedan skull bli klassiker. Vid den tiden avsevärt yngre än vad jag är nu. Fyllda av drömmar, talang och förhoppningar. Lokalen kan som mest ha rymt trehundra människor i publiken. Kan tänka mig att stämningen måste ha varit fantastisk.
Lite drygt fyrtio år senare ställer jag mig ensam, mitt på scenen och framför en mycket kort reportoir bestående av en låt. Låten är fyra takter lång och har en text som pockar till eftertanke, nämligen ” Vill man förändra världen, då får man ligga i”.
Robban Broberg har känslan, den saken är klar. Texten sitter som i Greta.
Nästa gång jag lirar här så tar jag med mig Tectyl och en stor svettig publik. Lokalen är som gjort för en lång, hänsynslös och intensiv rockkonsert.
CU
